Laktosintolerans eller mjölkallergi?

Många äter specialkost i onödan

Utbudet av laktosfria mjölkprodukter har ökat lavinartat de senaste åren. Det är lätt att tro att mjölk eller laktos är en vanlig orsak till problem med magen, men oftare är det oregelbundna matvanor eller stress som ligger bakom.

Det finns olika anledningar till att inte tåla mjölk. Det är viktigt att känna till skillnaden mellan laktosintolerans och komjölksproteinallergi eftersom de kräver olika kostbehandling.

Att med sjukvårdens hjälp hitta grundorsaken till problemen är en förutsättning för att man ska kunna ge rätt behandling och för att en dietist ska kunna ge rätt kostråd.

Att äta specialkost i onödan är både dyrt och krångligt, och innebär en risk för otillräckligt näringsintag. Det finns även risk att man missar att diagnosticera glutenintolerans och andra sjukdomar som kan vara grundorsaken till att man blivit laktosintolerant.

Laktosintolerans

I tunntarmens slemhinna finns enzymet laktas som spjälkar laktosmolekylen så att kolhydraterna kan tas upp. Förmågan att sönderdela och ta upp mjölksocker kan ibland vara otillräcklig, detta kallas laktosintolerans.

Förmågan att spjälka och ta upp kolhydraterna i mjölk är medfödd. I de fall där förmågan inte finns kvar livet ut börjar symtomen i regel märkas tidigast i skolåldern, oftast inte förrän i tonåren. Laktosintolerans innebär att tarmen inte kan ta hand om mjölkens kolhydrater (laktosen). Om förmågan är otillräcklig transporteras den vidare till tjocktarmen där den bryts ned av tjocktarmens bakterieflora och orsakar gasbildning och bubblig mage, och ibland även magknip och diarré, när man får i sig för mycket laktos på en gång. Det är helt ofarligt men kan vara ganska besvärligt.

Den vanligaste formen av laktosintolerans innebär att förmågan att spjälka och ta upp laktos avtar under tonåren. Detta är det normala hos 75% av världsbefolkningen, men i områden där man traditionellt sett har haft djuruppfödning och tillgång till mjölk tål de flesta laktos även i vuxen ålder. Bland vuxna svenskar är endast 3-5 % laktosintoleranta.

Om tarmen är skadad, t ex vid obehandlad celiaki (glutenintolerans) kan man ha en tillfälligt nedsatt förmåga att spjälka laktos (s k sekundär laktasbrist). När orsaken till laktosintoleransen är utredd och behandlad läker tarmen och man tål mjölk som vanligt igen.

Hur mycket laktos man tål vid varje tillfälle är individuellt, ofta tolereras laktosen bättre i samband med måltid, och sämre på tom mage. Mjölk innehåller ca 5 gram laktos, mjölksocker, per deciliter. Fil och yoghurt innehåller mindre laktos och tolereras ofta bättre än vanlig mjölk. Det är ganska vanligt att laktosintoleransen visar sig vid enstaka tillfällen, t ex om man ätit en stor mjukglass eller en rejäl glasstrut.

Genom att fördela mjölken över dagens alla måltider hinner tarmen ta hand om laktosen. För de allra flesta skulle det räcka att begränsa mängden till ett glas per tillfälle för att bli symtomfri. Då kan man få i sig tillräckligt mycket mjölk och ändå slippa problemen. Att utesluta till exempel keso och smör (eller byta mot låglaktosalternativ), eller att leta efter laktosfritt bröd, är för det mesta helt onödigt. Det är väldigt få som är så känsliga att de inte tål laktos ens i så små mängder.

För känsliga personer finns laktosreducerad och laktosfri mjölk, där man har sönderdelat laktosen så att den kan tas upp i tarmen oberoende av enzymaktivitet. Det finns även enzymer i form av kapslar eller droppar som man själv tillsätter i maten/drycken.

Glass och mjukglass, messmör och mesost (brunost) innehåller mycket laktos. Smör och margarin innehåller laktos, men i så små mängder att de inte orsakar problem. Hårdost är laktosfri.

 

Mjölkallergi

Vid komjölksproteinallergi, som ofta benämns mjölkallergi, får man en allergisk reaktion mot proteinet i mjölken. Komjölksproteinallergi debuterar när komjölk introduceras i kosten, och ”växer” oftast bort, senast i 3-4-årsåldern – ofta redan runt ettårsdagen, bara 0,1 procent av den vuxna befolkningen är allergisk mot komjölksprotein.

Om man är allergisk mot proteinet i mjölken måste man vara noggrann och utesluta alla källor till mjölkprotein – din dietist har mer information om detta!

Om man av misstag får i sig mjölkprotein kan reaktionen bli akut och farlig. Mjölkprotein finns ofta i blandade produkter såsom korv, godis och kakor, t ex industriellt framställda maränger.

Det är viktigt att familjen får träffa en dietist som kan visa vilka specialprodukter som finns, och hjälpa till att anpassa kosten efter individens behov, så att den blir komplett även om man utesluter mjölken. Mjölk ofta en av de viktigaste källorna till bl a protein och kalcium, och hos små barn dessutom en betydelsefull energikälla.

Fakta: Andrea Mikkelsen, leg. dietist och Olle Hernell, överläkare och professor i Pediatrik.