Archive for oktober, 2013

Kan soja sätta sig på rumpan? undrar GP-läsare

Jag fick en fråga till GP-spalten; en orolig ung tjej undrade över om sojabaserade produkter kan vara anledningen till bred rumpa och kraftiga lår. Tjejen som ställde frågan tränar mycket, bland annat innebandy och styrketräning, och jag tolkar det som att hon har mycket muskler. Hon är vegetarian och 21 år.

Jag svarar såhär:

Hur kroppen ser ut beror bland annat på generna, träningen och kosten. Kvinnor lagrar ofta fettet på lår och rumpa – irriterande, men ofarligt.

Forskningsläget är ganska oklart men det finns studier som tyder på att sojaprotein kan ha östrogenliknande effekter; att det kan lindra klimakteriebesvär, bidra till att bibehålla ett starkt skelett, vara positivt för kolesterolnivåerna och minska risken för bröstcancer. På så vis skulle det även kunna påverka fettmängden på rumpan.

Det europeiska livsmedelsverket Efsa har granskat det vetenskapliga underlaget och menar att det inte finns belägg för att de östrogenliknande ämnena (sojaisoflavoner) som finns i sojabönor och sojaprotein har någon sådan effekt.

Utifrån beskrivningen av dina mat- och träningsvanor gissar jag att du är normalviktig. Det går dock inte att bli av med fettet på rumpan och låren utan att gå ner lite grann i vikt – punktförbränning fungerar tyvärr inte.

Att träna mycket är positivt för förbränningen. Många av oss behöver dock se till att öka vardagsmotionen också, och cykla, gå och stå mer istället för att sitta stilla.

Vegetarisk kost är inte alltid så hälsosamt som många tror. Gräddiga gratänger, panerad och friterad mat, och stora mängder ost ger ofta onödigt mycket energi per portion. Välj gärna mat som ger mycket mättnad och näring i förhållande till energiinnehållet, till exempel rotfrukter, fullkorn, ägg, mjölk, linser, ärter och bönor.

Minska i första hand på godis, läsk, snacks, kakor, bullar och vitt bröd; de ger mycket extrakalorier och snabba kolhydrater. Alkohol ger också massor av ”tomma kalorier”.

Tofu, sojabönor och min personliga favorit edamamebönorna, kan med fördel ingå i kosten. Svenskarna äter i genomsnitt väldigt lite baljväxter, och det är synd för de har många hälsofördelar. Bönor, linser och ärter ger ett långsamt blodsockersvar och långvarig mättnad, de innehåller mycket fibrer och kan (som en del i en för övrigt hälsosam kost) ha positiva effekter på kolesterol och vikt. Och så är det ju gott också! 😉

20131024-064005.jpg
Edamame

De gröna sojabönorna, edamamebönorna, hittar du i frysdisken.

SIK-seminarium Mat, värde, pris – vad är viktigast för konsumenten?

Jag kommer direkt från en minst sagt fullmatad dag på SIK med rubriken Mat, värde, pris – vad är viktigast för konsumenten?
Under dagen har vi diskuterat trender inom matkommunikation, hur livsmedelsbranschen kan bli tydligare i sin kommunikation, hur konsumenternas köpbeslut påverkas i olika led och hur man hanterar kriser, främst i media och sociala media.
Många företag har inte riktigt vant sig vid tanken kring att sociala media är viktiga kanaler för varumärkesbyggande, tillit och kommunikation. Inte minst inom livsmedelsbranschen är twitter, facebook och instagram kanaler med oerhörd potential.
Jag tror att många är tveksamma till att ta sig in i den digitala sociala världen, kanske av rädsla för att det där okända ska ”ta över” – att man tappar kontrollen över sin kommunikation och att man kanske känner att det är någon annan som skapar en bild av företaget.
Jag ser de sociala kanalerna som kraftfulla, roliga och väldigt spännande verktyg – och hjälper gärna företag att använda dem. Maten har oändligt många intressanta vinklar som passar i sociala medier; emotionellt, etiskt, familjemässigt, personligt, trendigt, snabbt, relationsbyggande. Och för många människor är mat och dryck ett sätt att bygga ett personligt varumärke; Säg vad du äter så ska jag säga vem du är, sa den franske filosofen Brillat-Savarin redan på 1700-talet.
Känner man inte att man har kunskap, rutin eller resurser för att sköta de sociala medierna själv så går det fint att ta hjälp – till exempel av mig! ☺
Svaret på frågan om mat, värde eller pris är viktigast när vi väljer är: det beror på.
Det beror på omständigheterna, hur bråttom vi har, vem vi är, vad vi har för behov i stunden. Men om vi bara har några sekunder på oss att välja så tar vi det vi brukar ta. Vanans makt är för den som är stressad större än allting annat.
Ännu ett argument för att det är viktigt att bygga långsiktigt sunda vanor som är stabila, även när du har ont om tid, alltså.

20131022-171513.jpg

Kocken och jag. En kärleksförklaring.

För några veckor sedan fick jag erbjudande om att testa en festkasse. Jag var väldigt skeptisk och kände att är det någon gång man verkligen vill vara kreativ i köket och laga sin egen mat och så är det ju när man har gäster. Genom maten visar man mycket av sin personlighet och ”själ”.
Men okej. Prova kan man ju alltid. Och till slut hittade vi en helg som var lämplig – och som visade sig vara väldigt lämplig eftersom jag på kort varsel bestämde mig för att springa ett lopp några timmar innan gästerna skulle komma.
På torsdagen levererades påsen hem till dörren. Och redan då blev jag väldigt positivt överraskad. Råvaror i toppklass! Fina krispiga ekologiska grönsaker, fyra olika sorters morötter, spänstig färsk sparris, mandelpotatis, sikrom, biffar från Kaprifolkött – med kappa. Och tre olika såser; färdiga och hemlagade.
På lördagen var det extremt enkelt att laga ihop maten och inte minst så var det oerhört skönt att bara följa de enkla instruktionerna.
Förrätten bestod av en gurksallad med dill, rå fröjalax och sikrom samt en krasseemulsion.
Huvudrätten; en ryggbiff med rostad potatis och rödvinssås, och lättkokta grönsaker med gremolata bestående av citron, örter och olivolja.
Middagen avslutades med ”tre små rätter” – en citron- och limetarte med maräng, en kaffemacaron med chokladfyllning och en panna cotta-liknande mango- och passionsfruktscreme med lite ananas, och täcke av rostade kokosflakes. Jag lade upp dem på ett våningsfat tillsammans med vindruvor, physalis och lite dumlekola så att man själv kunde ta det man ville ha. Trodde att vi inte skulle orka mer – men det gjorde vi..
Allt var väldigt gott och fräscht. Det var lagom mycket mat och man blev behagligt mätt. Smakerna från de fina råvarorna och de vällagade såserna gifte sig perfekt.
Smakerna var ganska traditionella men med en twist, alla tyckte det var väldigt gott och det här med att visa vem man är genom maten – den här middagen var verkligen ”jag”.
Festkassen från Kocken och jag överträffade mina förväntningar, framför allt vad gäller valet av råvaror och de goda fräscha såserna. Rekommenderas!

PS. De goda såserna njöt jag av ett par dagar till. Gremolatan fick bland annat åka med som salladsdressing och på pasta. Mums.

20131019-231208.jpg

20131019-231225.jpg

20131019-231350.jpg

20131020-143805.jpg

20131020-143825.jpg

Härligt att springa Trailkungen.

Vilken kick!
Jag vågade nästan inte tro själv att jag skulle klara 14 km i terräng. Det är ungefär dubbelt så långt som jag brukar springa när jag tränar. Och under hösten har det oftast blivit bara 4-5 km. Jag har tränat en del på Friskis, framför allt Intervall Flex och en del cirkelträning. Strax innan start blev jag dessutom påmind om att detta var samma sträcka som jag sprang på Lidingö för två år sen, vilket var mitt livs värsta löpupplevelse.
Men den här gången var mitt psyke på topp. Vädret var perfekt och det var otroligt härligt att springa terränglopp. 14 km kändes hur bra som helst. Underbart skönt.

20131020-164755.jpg
Jag, Maria och Mia efter målgång. Nöjda!!

Trailkungen, here we come!

Ibland vill man bara bita sig i tungan.
I morse fick jag frågan om jag inte skulle följa med och springa Trailkungen på lördag. Njaee, det känns lite för långt. För mycket. För tufft. Och för snart; att springa 14 km i terräng nu på lördag. Men det kändes ju ändå lite lockande. Pirrigt redan då.
Och nu får jag skylla på Facebook. För innan jag egentligen hade bestämt mig för egen del kastade jag iväg utmaningen till Mia, en nyfunnen vän (som spelar i en helt annan division – körde bl a Ironman i början av hösten). Och hon sa ja direkt.
Fasen. Nu kan jag ju inte backa. Nu är det bara att köra; Testa en rätt mycket tuffare utmaning än jag hade tänkt mig just den här veckan.
Är redan lätt nervös, men det ska bli jäkligt kul. Loppet går delvis i skogen där jag brukar löpträna så till viss del är jag mer förberedd än jag varit vid flera andra lopp. Men 14 km – det är dubbelt så långt som jag brukar springa. Jaja, med rätt inställning och bra uppladdning ska det nog gå.
Dags att börja pimpla rödbetsjuice nu då…

20131008-113331.jpg

Lansering nya nordiska näringsrekommendationer NNR5

Just nu lanseras de nya nordiska näringsrekommendationerna NNR5 på ett seminarium i Köpenhamn.

Dietisternas riksförbund, DRF, skickade just ut ett pressmeddelande där huvudbudskapet är att man mer fokuserar på matvanor och sunda livsmedelsval, och på helheten istället för detaljerna. Energiprocent och fördelning av fett, kolhydrater och protein är mindre viktigt, medan energibalans och god kvalitet vad gäller val av kolhydrat- och fettkällor är centrala begrepp. Alltså; mindre snack om låg eller hög nivå av kolhydrater eller fett, och fram med härlig god mat med mervärde!

Klicka här för att läsa pressmeddelandet från Dietisternas riksförbund.

Klicka här för att komma till streaming av seminariet i Köpenhamn, inklusive presskonferens.

NNR5-nordiska-kost-rekommendationer

5:2 vs 7:2; diet statement i GöteborgsPosten

Nu är jag är rätt less på allt dietsnack. Och återigen är jag lite förvånad över hur svenskarna (inte minst media) låter vågen skölja över  – och att ingen av de trovärdiga och stora aktörerna agerar. Det vore välkommet om till exempel 1177, Livsmedelsverket eller Folkhälsoinstitutet berättade var skafferiskåpet ska stå.

Jag har fått positiv feedback från många håll angående min senaste krönika i GöteborgsPosten. I söndagens spalt redogjorde jag för om min syn på 5:2:

5:2-dieten har verkligen tagit Sverige med storm. Att fasta, eller äta så lite som 500-600 kcal, två dagar i veckan ska enligt förespråkarna vara bra för cellerna och ge oss ett längre liv. Men i media, och för de flesta av de som lever enligt 5:2, handlar det om att gå ner i vikt.

Förutsatt att man äter bra mat i lagom mängd under de fem dagar i veckan då man äter kan det här absolut vara en bra metod. Viktminskning handlar om att äta mindre kalorier än man förbränner, och då kan varannandagsfasta vara ett sätt att minska summan av energi totalt sett, men är det hållbart i längden? Jag tror inte det.

I slutändan handlar det om att hitta långsiktigt sunda vanor, att äta lagom mycket i förhållande till hur mycket man rör på sig, och att få i sig alla näringsämnen man behöver. jag ställer mig frågande till hur det fungerar när man har familj – du som vuxen är en viktig förebild för dina barn. Hur ska jag motivera barnen att äta regelbundet om jag inte gör det själv? Och hur ska tonårstjejer få ett sunt och normalt förhållande till mat om föräldrarna beter sig som att de har ätstörningar och varvar svält med hetsätning?

Jag tror att många tycker det är skönt med enkla tydliga regler kring ätandet, men jag tycker man ska lyfta blicken: Mat är inte enbart kalorier; det är vitaminer, mineraler och andra näringsämnen, det är protein och livsnödvändiga fettsyror.

Mat är dessutom tradition och kultur, och energi för att leva, tänka och träna.

Jag vill hellre rekommendera 7:2-metoden, enligt inspiration från Mark Lewengood; Ät vanlig mat i lagom mängd 7 dagar i veckan, och träna 2 dagar i veckan.

Låt inte en diet sätta agendan för hur du ska leva ditt liv.

Läs gärna även min tidigare krönika i GöteborgsPosten på samma tema.