Min krönika i dagens KungälvsPosten handlar om framtiden. Om barn och ungas brist på rörelse och hur vi måste ta bort hindren och ta vara på lusten – och vara förebilder.
Ett liv i rörelse blir mindre sjukt
” Överallt möts vi av larmrapporter och varningssignaler kring barns och ungas hälsa. Matvanorna är för dåliga. Det äts för mycket socker. Det sovs för lite. Det tillbringas för mycket tid framför skärmar, och framför allt behöver vi röra oss mer.
”Sitta är det nya röka.” Vi sitter stilla så mycket att vi blir sjuka av det. Sjukdomar som benskörhet, diabetes, svår fetma och fett i levern, som fram tills för några år sedan enbart drabbade äldre personer med extremt dåliga mat- och motionsvanor, ses även hos tonåringar och unga vuxna. Den fysiska hälsan påverkar den psykiska. Om inte kroppen får röra sig tappar vi gnistan och motivationen. Det mesta känns jobbigt och tungt och skolresultaten drabbas.
När min yngste son började förskoleklass var den största utmaningen att få 27 elever att sitta stilla. Nu några år senare – och under resten av deras liv – kommer nästa stora utmaning: att hitta sätt och former att få dem att röra sig mer.
Hur ska man få barn och unga att hitta glädjen och njutningen i att använda sin kropp? Hur kan vi utmana dem lagom mycket för att de ska våga lämna bekvämlighetszonen? Och fatta att det som känns jobbigt för stunden kan ge en väldigt skön känsla efteråt. Att en seger mot hindren, verkliga eller inbillade, känns fantastiskt och att det är när vi utsätts för motgångar vi har chans att växa och bli starkare, både fysiskt och mentalt. Jag har två förslag.
Det första är att ta bort hindren. Det borde finnas möjlighet på alla idrottsföreningar att få komma och testa några gånger för att göra det enkelt att prova nya saker. Och förbjud förbuden! På vårt nya fina ”utomhusfritids” i Ytterby finns en skylt om att man inte får vara där utan målsman om man är yngre än fjorton år. Ska man alltså börja åttan innan man får röra sig fritt på eftermiddagarna??
Jag förstår omsorgen och säkerhetstänket, men vem tror att man börjar med parkour när man just ska fylla moppe? Skulle inte tro att man då, på väg in i vuxenlivet, har kvar lusten att bete sig som en katt eller apa – särskilt inte om den varit kvävd fram tills dess. Det måste vara naturligt och roligt att röra på sig, oavsett ålder.
Det andra är att inspirera så att hälsa och kunskap blir coolt. Vem visar ungarna att det inte är den flashigaste mobilmodellen eller senaste spelversionen som gör dig till en bättre människa – utan att hälsa, styrka och lycka byggs inifrån?
Vi ignorerar kroppens signaler så länge att vi behöver gå på kurs för att lära oss att äta, motionera, sova och andas. Det känns lite sjukt att det mest naturliga blivit exklusivt – och något som måste göras i projektform.”
Skylten som var startskottet till texten. ”Välkommen” – men bara om du är en seriös utövare av parkour, har skydd och är minst 14 år eller har sällskap av vuxen. Jag tror inte att den kommer att hindra någon från att leka på Parkourplanen. Jag tror snarare att den blir ett bevis på att vuxna är rätt puckade.