Posts Tagged "klimat"

#OnePlanetPlate – klimatsmart mat inom ramarna

Vi lever som om vi hade över fyra jordklot. För att planeten ska överleva måste vi ändra vårt sätt att äta, färdas, konsumera och ta hand om vår egen skit. Så enkelt är det. Det är hög tid att vi alla tar fram vår inre Skogsmulle.

Idag hade Världsnaturfonden, WWF, ett pressmöte om mat och klimat. Maten är en viktig faktor som i Sverige står för 25-30 procent av vår klimatpåverkan. Genom att ändra matvanorna kan vi göra stor skillnad för både klimat och miljö, och samtidigt göra något bra för hälsan – för i stora delar går hänsyn till hälsa och klimat hand i hand.

– För att minska matens klimatpåverkan måste vi jobba på alla fronter och göra flera olika typer av insatser: minska svinnet, ändra kosten och förbättra produktionen, sa Elin Röös, forskare från SLU.

Livsmedelsproduktion påverkar miljö och klimat ur flera olika perspektiv, bland annat biologisk mångfald, kemisk belastning och vattenanvändning. I Sverige är betesmarkerna och slåtterängar våra mest hotade ekosystem. Globalt är expansionen av betesmark ett stort problem. Animaliskt protein globalt sett medför antibiotikaanvändning, markbördighet, djurvälfärd, säkra och hälsosamma livsmedel, samt en rad olika sociala aspekter. Ekonomin måste underkasta sig de sociala och miljömässiga förutsättningarna, menade Elin Röös.

Mat på planetens villkor

På pressmötet lanserade WWF sitt koncept One Planet Plate och Matkalkylatorn. Bland annat finns en exempelmeny som ska visa hur man kan äta för att minska matens klimatpåverkan till en långsiktigt hållbar nivå, det innebär att minska från 2 kg CO2-ekvivalenter per måltid (lunch och middag) till 0,5, eller totalt 11 kg per vecka. Veckomenyn är näringsberäknad och uppfyller de Nordiska näringsrekommendationerna, bland annat vad gäller fettkvalitet.

– Värdena jämförs med energi- och näringsbehovet för en medelaktiv kvinna och når upp i rekommenderad mängd järn, dock är det svårt att komma till rätt nivåer av D-vitamin när man bara äter en portion fisk i veckan, berättade Camilla Sjörs som gjort beräkningarna på uppdrag av WWF. Rapsolja är den fettkälla som dominerar i matlagningen, och frukostarna innehåller en del nötter, så andelen mättat fett är låg.


Rotselleri, spetskål, puylinser och bröd – dagens lunch enligt #OnePlanetPlate.

Kött blir tillbehör eller krydda – istället för huvudingrediens.

Det är glädjande och positivt att veckomenyn inte är vegansk. Jag tror att det blir lättare för människor att ta till sig budskapet om man kan fortsätta äta det man brukar, fast ändra på proportionerna. Det finns både kött, fisk, mjölk och ost på menyn. Men det är kött en gång i veckan, och fisk en gång. Växtbaserad mat har huvudrollen. Det är mycket bönor, linser, kål och rågbröd, och fullkornsbröd eller havregrynsgröt till frukost. Och som mellanmål blir det 3 mackor med hummus, en mug-cake på bönor eller 3 koppar kaffe eller te.

Jag förvånas över hur lite frukt det är på exempelmenyn; rivet äpple, banan eller bär till frukost, men inte mer. Det borde inte vara större klimatpåverkan av ett par svenska äpplen under säsong, tänker jag, men kan ha fel. Jag är också lite fundersam på innehållet av C-vitamin eftersom största delen av grönsaker och rotfrukter i menyn är tillagade. C-vitamin förstörs ju i stor utsträckning vid uppvärmning.

Och sen kan jag som dietist inte låta bli att tänka på hur den här maten kommer att tolereras av personer med IBS. Det blir inte så mycket kvar på menyn om man behöver minska på den typen av mat som brukar ställa till det för den som har känslig mage, och det är ganska många.


Bilder från WWF.

Samtal om mat och måltider för äldre: #MAT2017

Under höstens stora matevent i Växjö var en av programpunkterna ett samtal om mat för äldre, mellan Eskil Erlandsson, Cecilia Svanberg och Leif Mannerström. Jag hade förmånen att få vara moderator under samtalet. 

I debatten belystes olika delar av denna stora och viktiga fråga. Maten inom äldreomsorgen är så mycket mer än mat, det handlar även om utbildning, kompetens och självförtroende hos de som lagar, serverar och lyfter fram maten som en viktig del av vården – och livet. Det handlar om respekt för maten och för personerna som jobbar med den, från jord till bord, individanpassning och teamarbete med individen i centrum och förmågan att se både stora perspektiv och små men viktiga detaljer.

En av de viktiga detaljerna är hur vi pratar – om maten och om huvudpersonerna inom äldreomsorgen: ska vi säga matgäster, vårdtagare, patienter – eller brukare? Brukare är ett ord som framför allt Leif Mannerström reagerar starkt mot.

I det samarbete som jag har med Tre Stiftelser och Monica Berglund har jag fått ta del av det här citatet, sagt av en äldre dam:

”Jag vill inte vara en brukare, jag är ju bara en gammal människa.” I ordet ”brukare” ligger en känsla av att man är en belastning, någon som i alla fall inte är en tillgång i sammanhanget.

Kompetens och helhetssyn, individanpassning och teamarbete med vårdtagaren i centrum var några av de nyckelfaktorer som lyftes fram.

Samtidigt som detaljfrågorna kan vara avgörande måste vi lyfta blicken och se helheten och komplexiteten. Måltiden är mer än maten på tallriken, och det räcker inte med duktiga kockar som lagar god mat. Det handlar väldigt mycket om motivation och skapa en känsla av sammanhang.

Hur kan vi göra det mer meningsfullt och väcka lusten hos den äldre att gå upp ur sängen, att ta sig till matbordet och få i sig maten? Och hur kan vi bli bättre på att se personerna och deras önskningar och behov?


Det är tydligt att MAT har blivit ett viktigt forum för oss som på olika sätt jobbar med mat, och det är häftigt hur man lyckas kombinera och balansera lokala och globala frågor kring mat, måltider, produktion, klimat och hälsa.

I summeringen av MAT2017 skriver man bland annat såhär: ”Författaren, journalisten och dietisten Kajsa Asp Jonsson, som skriver mycket om mat och hälsa, har varit konferencier på Konserthuset båda dagarna.

– Jag var här för första gången 2012 och då pratades det om att detta skulle bli matens Almedalen. Det kändes som ett tufft mål men nu har ni ju verkligen lyckats, jag är mycket imponerad av Växjö.”

Jag hoppas vi ses igen nästa år, på MAT2018 den 7-8 september 2018.

 

Livsmedelsstrategin – äntligen här! Men hur blir det…?

Den nyligen offentliggjorda Livsmedelsstrategin syftar till en långsiktig hållbarhet, att skapa fler jobb och främja inhemsk produktion. När vi vet att en stor del av sjukdomsbördan beror på ohälsosamma matvanor, att varannan vuxen i Sverige väger för mycket och att vart tredje fall av de vanligaste cancerformerna skulle kunna förebyggas genom en mer hälsosam livsstil (avseende kost, alkohol, fysisk aktivitet och vikt) – då undrar man lite varför det inte läggs ett större fokus på matens och matvanornas roll för svenskarnas hälsa fram till år 2030.

Intresset för hälsosamma, säkra och hållbart producerade livsmedel är enligt skrivelsen stort. Förväntningarna på allmänheten är att vi ska göra ”informerade och medvetna val” utifrån till exempel hälsa, hållbarhet, ursprung och etik – men hur ska allmänheten kunna vara informerad och medveten när man drar ner på hemkunskapen och kunskaperna kring hälsa allmänt sett är låg?

Undersökningar visar att hälsoklyftorna ökar – barn till föräldrar med låg utbildning får allt sämre matvanor, medan barn med högutbildade föräldrar får en mer hälsosam start. ”Regeringens långsiktiga mål är att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation och i detta arbete är skillnader i matvanor mellan olika grupper ett viktigt område.” – men då måste vi satsa mer på hälsofrämjande långsiktiga projekt som fungerar!

Produktion och konsumtion av livsmedel ska vara hållbar. ”Offentlig sektor ska verka för att kunskapsnivån, såväl generellt som hos barn och unga, vad gäller livsmedelsproduktion, mat och måltider höjs, gärna i samarbete med lokala livsmedelsaktörer” – ligger det alltså på den lokala bondens ansvar att utbilda barnen? Och där jag bor är det en stor kexfabrik som är den dominerande livsmedelsaktören. Hur ska man kunna lita på att en producent (hur lokal den än är) ger relevanta kunskaper kring mat och måltider? Och kring hälsa?!

baddare-goteborgskex
Baddare från Kungälvsbaserade Göteborgskex – lokalproducerat är ingen garanti för att det är hälsosamt.

Produktionen av livsmedel har en betydelsefull roll i omställningen till ett hållbart samhälle och ambitionerna kring miljö och klimat, hälsa, djuromsorg, fortsatt låg antibiotikaanvändning, kvalitet och livsmedelssäkerhet är höga. Konsumenterna ska ges stora valmöjligheter och efterfrågan på livsmedel utifrån exempelvis hälsa, ursprung och hållbarhet ska mötas.

Jag hoppas att detta innebär att man även efterfrågar ökad kunskap inom såväl livsmedelsbranschen som inom offentlig sektor, skola och fritidsverksamheter.

Och jag önskar att det fanns en större tydlighet och definition kring vad bra val för hälsan är – inte enbart vad gäller ekologisk och etisk produktion utan även kring vilken fantastisk potential matvanorna har för att bidra till hälsa, livskvalitet och minskad belastning på vård och omsorg.

”Regeringen anser att det krävs ett samlat arbete för att främja bra matvanor hos befolkningen.”

Jag håller med – och är gärna med på det tåget.