Posts Tagged "miljö"

Samtal om mat och måltider för äldre: #MAT2017

Under höstens stora matevent i Växjö var en av programpunkterna ett samtal om mat för äldre, mellan Eskil Erlandsson, Cecilia Svanberg och Leif Mannerström. Jag hade förmånen att få vara moderator under samtalet. 

I debatten belystes olika delar av denna stora och viktiga fråga. Maten inom äldreomsorgen är så mycket mer än mat, det handlar även om utbildning, kompetens och självförtroende hos de som lagar, serverar och lyfter fram maten som en viktig del av vården – och livet. Det handlar om respekt för maten och för personerna som jobbar med den, från jord till bord, individanpassning och teamarbete med individen i centrum och förmågan att se både stora perspektiv och små men viktiga detaljer.

En av de viktiga detaljerna är hur vi pratar – om maten och om huvudpersonerna inom äldreomsorgen: ska vi säga matgäster, vårdtagare, patienter – eller brukare? Brukare är ett ord som framför allt Leif Mannerström reagerar starkt mot.

I det samarbete som jag har med Tre Stiftelser och Monica Berglund har jag fått ta del av det här citatet, sagt av en äldre dam:

”Jag vill inte vara en brukare, jag är ju bara en gammal människa.” I ordet ”brukare” ligger en känsla av att man är en belastning, någon som i alla fall inte är en tillgång i sammanhanget.

Kompetens och helhetssyn, individanpassning och teamarbete med vårdtagaren i centrum var några av de nyckelfaktorer som lyftes fram.

Samtidigt som detaljfrågorna kan vara avgörande måste vi lyfta blicken och se helheten och komplexiteten. Måltiden är mer än maten på tallriken, och det räcker inte med duktiga kockar som lagar god mat. Det handlar väldigt mycket om motivation och skapa en känsla av sammanhang.

Hur kan vi göra det mer meningsfullt och väcka lusten hos den äldre att gå upp ur sängen, att ta sig till matbordet och få i sig maten? Och hur kan vi bli bättre på att se personerna och deras önskningar och behov?


Det är tydligt att MAT har blivit ett viktigt forum för oss som på olika sätt jobbar med mat, och det är häftigt hur man lyckas kombinera och balansera lokala och globala frågor kring mat, måltider, produktion, klimat och hälsa.

I summeringen av MAT2017 skriver man bland annat såhär: ”Författaren, journalisten och dietisten Kajsa Asp Jonsson, som skriver mycket om mat och hälsa, har varit konferencier på Konserthuset båda dagarna.

– Jag var här för första gången 2012 och då pratades det om att detta skulle bli matens Almedalen. Det kändes som ett tufft mål men nu har ni ju verkligen lyckats, jag är mycket imponerad av Växjö.”

Jag hoppas vi ses igen nästa år, på MAT2018 den 7-8 september 2018.

 

Livsmedelsstrategin – äntligen här! Men hur blir det…?

Den nyligen offentliggjorda Livsmedelsstrategin syftar till en långsiktig hållbarhet, att skapa fler jobb och främja inhemsk produktion. När vi vet att en stor del av sjukdomsbördan beror på ohälsosamma matvanor, att varannan vuxen i Sverige väger för mycket och att vart tredje fall av de vanligaste cancerformerna skulle kunna förebyggas genom en mer hälsosam livsstil (avseende kost, alkohol, fysisk aktivitet och vikt) – då undrar man lite varför det inte läggs ett större fokus på matens och matvanornas roll för svenskarnas hälsa fram till år 2030.

Intresset för hälsosamma, säkra och hållbart producerade livsmedel är enligt skrivelsen stort. Förväntningarna på allmänheten är att vi ska göra ”informerade och medvetna val” utifrån till exempel hälsa, hållbarhet, ursprung och etik – men hur ska allmänheten kunna vara informerad och medveten när man drar ner på hemkunskapen och kunskaperna kring hälsa allmänt sett är låg?

Undersökningar visar att hälsoklyftorna ökar – barn till föräldrar med låg utbildning får allt sämre matvanor, medan barn med högutbildade föräldrar får en mer hälsosam start. ”Regeringens långsiktiga mål är att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation och i detta arbete är skillnader i matvanor mellan olika grupper ett viktigt område.” – men då måste vi satsa mer på hälsofrämjande långsiktiga projekt som fungerar!

Produktion och konsumtion av livsmedel ska vara hållbar. ”Offentlig sektor ska verka för att kunskapsnivån, såväl generellt som hos barn och unga, vad gäller livsmedelsproduktion, mat och måltider höjs, gärna i samarbete med lokala livsmedelsaktörer” – ligger det alltså på den lokala bondens ansvar att utbilda barnen? Och där jag bor är det en stor kexfabrik som är den dominerande livsmedelsaktören. Hur ska man kunna lita på att en producent (hur lokal den än är) ger relevanta kunskaper kring mat och måltider? Och kring hälsa?!

baddare-goteborgskex
Baddare från Kungälvsbaserade Göteborgskex – lokalproducerat är ingen garanti för att det är hälsosamt.

Produktionen av livsmedel har en betydelsefull roll i omställningen till ett hållbart samhälle och ambitionerna kring miljö och klimat, hälsa, djuromsorg, fortsatt låg antibiotikaanvändning, kvalitet och livsmedelssäkerhet är höga. Konsumenterna ska ges stora valmöjligheter och efterfrågan på livsmedel utifrån exempelvis hälsa, ursprung och hållbarhet ska mötas.

Jag hoppas att detta innebär att man även efterfrågar ökad kunskap inom såväl livsmedelsbranschen som inom offentlig sektor, skola och fritidsverksamheter.

Och jag önskar att det fanns en större tydlighet och definition kring vad bra val för hälsan är – inte enbart vad gäller ekologisk och etisk produktion utan även kring vilken fantastisk potential matvanorna har för att bidra till hälsa, livskvalitet och minskad belastning på vård och omsorg.

”Regeringen anser att det krävs ett samlat arbete för att främja bra matvanor hos befolkningen.”

Jag håller med – och är gärna med på det tåget.

 

Krönika i KungälvsPosten – En droppe i havet

I dagens KungälvsPosten handlar min krönika om klimatsmarta val. Hur ska vi förhålla oss till alla rapporter och larm om hål i ozonskiktet, kväve i Östersjön, dioxin i ekoäggen, antibiotikaresistens och global uppvärmning? Är det ens någon mening att bry sig? Självklart är det det.

Var och en av oss kan inte göra så stora avtryck, men gör alla en liten del så kan vi tillsammans få saker att hända. Man behöver inte gå till det extrema – precis som när det gäller din egen hälsa så handlar det om att tänka igenom vad du kan göra här och nu för klotets framtid, och göra kloka medvetna val.

Satsa på kvalitet och schysst mat, och köp lite mindre – det är bra för både dig och klimatet.

Vi kan välja vilken mat vi äter. Välja svenskt: mjölk, ägg, kyckling och kött, gärna från djur som fått beta utomhus. Ställ frågan om var köttet kommer ifrån även när du är på restaurang, när du köper färdigmat eller plockar ihop din egen lunchsallad i mataffären. Bli flexitarian och ät mer vegetariskt – och låt köttet vara tillbehör eller smaksättning istället för att alltid ha huvudrollen på tallriken.

Vi kan välja att köpa hem lagom mycket mat – och äta upp den. I dagsläget slängs var fjärde matkasse direkt i soporna. När var och en av oss varje vecka i snitt slänger 1 kilo helt felfri mat är det en helt meningslös miljöbelastning som dessutom gör matkostnaderna onödigt höga. Gör matlådor av resterna, eller använd dem som hemlagat ”halvfabrikat”, som bas i nya vardagsrätter.

Bra för miljön – bra för dig

Många av de klimatsmarta valen är dessutom bra val för hälsan. Hållbarhetsfrågorna kring hälsa, matvanor, miljö, jämlikhet, ekologi och ekonomi går ofta hand i hand. Vi kanske kan cykla och gå mer, sortera soporna, välja tåget istället för flyget när det är möjligt – och fundera lite mer kring vår egen konsumtion innan vi impulsköper och jagar lågprisvaror.

Ett vanligt inlägg i debatten är att det bara är de som har det bäst ekonomiskt som har råd att göra de hälsosamma valen, men faktum är att även nyttig och klimatsmart mat kan faktiskt vara väldigt prisvärd mat; rotfrukter, ärtor och bönor, potatis, ägg, mjölk och blodpudding är några exempel.

Jag tycker att godis, läsk, chips och färdigmat av låg kvalitet borde vara dyrare för att det skulle kunna styra lite över vad vi prioriterar att handla, men allra billigast är det ju faktiskt att låta bli att köpa det. Tänk ”näring per krona” – alltså vad får du för plusvärden av maten du lägger pengarna på. Är priset lågt lär du eller någon annan få betala för det i slutänden – i form av dålig hälsa, dåliga arbetsförhållanden hos de som är inblandade i produktionen, medicinering och antibiotika till djur i förebyggande syfte, utfyllnad till exempel i form av insprängt vatten i maten. Satsa hellre på kvalitet och schysst mat, och köp lite mindre – det är bra för både dig och klimatet.

Hållbart hälsosamma vanor handlar om att få i sig rätt mängd energi och näring, sova gott, röra på sig och avsätta tid för återhämtning. Det finns ingen quick-fix, varken för hälsan eller för planeten. Vi måste alla dra vårt lilla strå till stacken och ta vårt ansvar på längre sikt.

Varje liten droppe i havet har betydelse, och tillsammans kan de bilda en stor våg.

Texten ovan är en omarbetning av min krönika i dagens KungälvsPosten som jag publicerar här – eftersom allt som jag ville säga inte fick plats i spalten.

Köttfritt? Nej tack! #blogg100 del 9

Nu är jag trött på det här vegetariska snacket. Köttfri måndag är väl en satsning i allra största välmening, men oftast när man pratar ”fritt från” menar man något som helst bör undvikas, och som vanligt när man försöker göra det enkelt för sig är det många som glömmer bort helheten. Man tror att man har ”gjort sitt” om man valt den gröna vägen som måndagens lunch.

Sen kan man glatt ta bilen även de kortaste sträckor, shoppa kläder som man använder EN gång, spola massor med varmvatten, slänga felfri mat och ta mer än man orkar äta upp på lunchrestaurangen resten av veckan – utan att tänka på att allt vi gör ger avtryck i miljön. Och utan att tänka på näringsinnehållet. Vi kan inte bara ta bort det mest näringstäta ur måltiden och tro att det inte får konsekvenser för kvaliteten.

Den största miljöboven är den mat vi inte äter upp. Var fjärde matkasse går direkt i soporna. Vi häller ut mjölk för att det står fel datum på förpackningen, och vi slänger rester för att vi inte vågar äta mat som stått i kylen ett par dagar. Lukta och smaka på maten om du är tveksam. Lita på dina sinnen istället för datummärkningen.

Ofta vet man inte vad man ska göra med resterna. Jag älskar rester, med dem kan man trolla hur mycket som helst. Kött, kyckling, korv eller köttfärssås blir basen i en god soppa eller en matig sallad med lite bönor och goda grönsaker.

Igår gjorde jag en grönsakspytt med broccoli, cocktailtomater och rödlök. Detta fick fräsa tillsammans med olivolja och vitlök, och till sist vände jag ner lördagens rester av kalvrygg, strimlat, och lite smulad fetaost, och serverade till färsk tagliatelle. Supergott!
Köttmängden var ca 40 gram per person. Men köttfritt? Nej, det ser jag ingen anledning till. Tvärtom.

Välj svenskt kött så gör du ett bra miljöval.

20130128-193250.jpg

Ekomat för dyrt

Var femte svensk väljer hellre ekologisk mat, men för en familj på fyra kostar det 34.000 kronor mer per år än om man köper motsvarande ”vanliga” produkter. GP har undersökt saken.

Om det ska bli någon verklig effekt på miljön måste nog fler politiska hjälpmedel till för att alla aktörer ska känna att det är värt att satsa på den ekologiska maten, även majoriteten av oss konsumenter. När man får siffrorna svart på vitt är det nog få som är beredda att ta den merkostnaden. Många åker nog hellre på en All-invlusive, tyvärr.

Man kanske inte behöver köpa enbart ekomat, men om alla gör det lite grann då och då blir effekten stor. Mjölk, bananer, kaffe och choklad till exempel. Ekologiska frukter och grönsaker är ofta mycket godare.

Främja gärna de lokala odlarna när det är frukt- och gröntsäsong, och prova ekologiskt närproducerat kött. Och inte enbart för miljöns utan även för smakens skull!

20120315-073607.jpg

Var fjärde matkasse direkt i soptunnan

Även Anna Maria Corazza Bildt slår ett slag för minskat matsvinn och debatterar idag i Dagens Industri.

Visst spelar politiker, restauranger och butiker en stor roll, men vi kan inte lägga ansvaret för vad som händer i våra kök på någon annan än oss själva. Vi kommer en bra bit på vägen om vi börjar lukta, titta och smaka på maten istället för att enbart läsa datumstämpeln. Och genom att göra lunchlådor istället för att äta upp det som finns kvar i kastrullen när vi egentligen är mätta slipper vi gå upp i vikt. Så enkelt kan det faktiskt vara.

Ta hand om dina rester istället, så gör du en insats både för miljön, plånboken och din egen hälsa. Och så går det snabbt också.

”Köttlobbyn” och LCHF

Idag avslöjade ett inslag i Ekots nyhetssändning att LCHF-kosten har kopplingar till köttindustrin i USA. Forskning som visar positiva hälsoeffekter av LCHF (Low Carb High Fat) har finansierats av företag och organisationer som har intresse av att det äts mer kött. Intressant att just det argument som man för ett par år sedan använde MOT Livsmedelsverkets trovärdighet  – d v s att forskarna var mutade av livsmedelsindustrin – nu i allra högsta grad gäller LCHF-anhängarna själva.

Annika Dahlqvist intervjuas i inslaget och säger att man i första hand inte lutar sig mot forskningen, utan ger sina kostråd utifrån egna erfarenheter – att hon själv mår bra räcker som argument för att ge kostråd. Det var inte länge sedan hon var väldigt angelägen om att tala om att det fanns vetenskapliga belägg för ”hennes” kost, då gällde det LCHF-läger för barn, och att starta en vårdcentral.

Det gäller att veta vilken fot man ska stå på…

Enligt Ekots undersökningar har LCHF dessutom dubbelt så stor miljöpåverkan som kost enligt Livsmedelsverkets rekommendationer. Bara det borde vara ett tillräckligt starkt argument för att äta lite mer balanserat. Den gamla hederliga kostcirkeln håller än idag – ät lite av allt och i lagom mängd.

På spaning efter bra lunch – Pour Bon


Pocherad torsk med ägg- och persiljesås, sockerärtor och krossad färskpotatis. En gammal klassiker i ny fräsch tappning.
Till det en väldigt bra salladsbuffé med rotfrukter och kikärter, grönsallad, hommus och tapenade, och soppa på vita bönor och ramslök. Knaprigt god skorpa på det egenbakade brödet. Fräscha råvaror. Känns som att man får i sig mycket näring på Pour Bon, ett stenkast från mitt kontor, mitt i hjärtat av Götet.

Det är enkelt och gott, de fina råvarornas smaker får sitt välförtjänta utrymme och totalt sett är det bra. Eller helt okej.
Man ska väl inte klaga, men trots att man får en liten ”puck” som säger till när varmrättstallriken är klar, så var maten inte varm när jag fick den. Lite trist. Och ganska kallt i lokalen.

Pris 95 riksdaler. Helt okej, men inte lika prisvärt som härom sistens på Avenyn.

Dagens rätt på hemmakontoret

En halv burk cocktailtomater och en kycklingfilé i bitar fick koka ca 5 minuter i en kastrull. Lade sedan i gårdagens rester av ratatouille och bulgur och lät det koka ihop några minuter. Smakade av med salt och peppar.

Toppade med lite matyoghurt och avnjöt det hela i en skön solstol.

Gott, snabbt, GI-rätt, miljösmart, smalt och mättande.

Och nu blir det kaffe!

Rester is the shit

Plötsligt talar alla om rester. Hur vi ska rädda miljön, tredje världen och hushållsekonomin, genom att äta upp maten istället för att slänga den. Klokt att fokusera på detta, ur många aspekter, men det känns som att det plötsligt kommer från alla håll.

Idag såg jag en liten recykling-kasse, alldeles lagom för en matlåda, med texten ”Dagens lunch. Kan innehålla spår av rester”.  Bra initiativ, för i en vanlig plastpåse är risken stor att den lilla lådan hamnar snett och börjar läcka. Och en normal papperspåse är alldeles för stor och otymplig för att ha en liten låda på botten. Skulle tagit en bild, men vågade inte fråga damen som höll i den (jag vet inte själv hur jag skulle reagerat om någon plötsligt kom fram och fottade min väska…).

I tunnelbanan annonserades det om Lantmännens nya kokbok som man kan beställa med ett sms. Där baseras hälften av de hundra recepten på rester.

Jag älskar också rester. Det är lite av en sport att hitta på nya goda rätter av det man har i kylen. Makens favorit är pytt i panna, min egen är soppor av olika slag. Med lite köttfärssås, en bit kassler eller en bit grillad kyckling plus lite broccoli, purjolök, morot, sockerärter och andra goda grönsaker som får koka antingen i buljong eller tomatkross går det enkelt och snabbt att koka soppa på en … matrest.
Wraps blir också väldigt bra; lite sallad, soltorkade tomater, tunnskivat kött, t ex en bit kyckling eller några skivor choritzo. Gärna toppat med lite pesto eller en klick gräddfil. Och inrullat i ett tortillabröd eller tunnbröd.

Var fjärde matkasse hamnar direkt i soporna, helt i onödan. Genomsnittssvensken skulle alltså kunna få fyra matkassar istället för tre – för samma pris. Bara genom att planera lite mer och vara lite mer snål. Och lita på näsan istället för att slänga något som är ett par dagar gammalt, sådär för säkerhets skull.

Att tänka på vad man gör med sina rester är betydligt viktigare för miljön än att jaga efter KRAV-odlat och närproducerat. Mina veckomatsedlar kan vara en hjälp på vägen.

1 of 2
12