Posts Tagged "klimatsmart mat"

Samtal om mat och måltider för äldre: #MAT2017

Under höstens stora matevent i Växjö var en av programpunkterna ett samtal om mat för äldre, mellan Eskil Erlandsson, Cecilia Svanberg och Leif Mannerström. Jag hade förmånen att få vara moderator under samtalet. 

I debatten belystes olika delar av denna stora och viktiga fråga. Maten inom äldreomsorgen är så mycket mer än mat, det handlar även om utbildning, kompetens och självförtroende hos de som lagar, serverar och lyfter fram maten som en viktig del av vården – och livet. Det handlar om respekt för maten och för personerna som jobbar med den, från jord till bord, individanpassning och teamarbete med individen i centrum och förmågan att se både stora perspektiv och små men viktiga detaljer.

En av de viktiga detaljerna är hur vi pratar – om maten och om huvudpersonerna inom äldreomsorgen: ska vi säga matgäster, vårdtagare, patienter – eller brukare? Brukare är ett ord som framför allt Leif Mannerström reagerar starkt mot.

I det samarbete som jag har med Tre Stiftelser och Monica Berglund har jag fått ta del av det här citatet, sagt av en äldre dam:

”Jag vill inte vara en brukare, jag är ju bara en gammal människa.” I ordet ”brukare” ligger en känsla av att man är en belastning, någon som i alla fall inte är en tillgång i sammanhanget.

Kompetens och helhetssyn, individanpassning och teamarbete med vårdtagaren i centrum var några av de nyckelfaktorer som lyftes fram.

Samtidigt som detaljfrågorna kan vara avgörande måste vi lyfta blicken och se helheten och komplexiteten. Måltiden är mer än maten på tallriken, och det räcker inte med duktiga kockar som lagar god mat. Det handlar väldigt mycket om motivation och skapa en känsla av sammanhang.

Hur kan vi göra det mer meningsfullt och väcka lusten hos den äldre att gå upp ur sängen, att ta sig till matbordet och få i sig maten? Och hur kan vi bli bättre på att se personerna och deras önskningar och behov?


Det är tydligt att MAT har blivit ett viktigt forum för oss som på olika sätt jobbar med mat, och det är häftigt hur man lyckas kombinera och balansera lokala och globala frågor kring mat, måltider, produktion, klimat och hälsa.

I summeringen av MAT2017 skriver man bland annat såhär: ”Författaren, journalisten och dietisten Kajsa Asp Jonsson, som skriver mycket om mat och hälsa, har varit konferencier på Konserthuset båda dagarna.

– Jag var här för första gången 2012 och då pratades det om att detta skulle bli matens Almedalen. Det kändes som ett tufft mål men nu har ni ju verkligen lyckats, jag är mycket imponerad av Växjö.”

Jag hoppas vi ses igen nästa år, på MAT2018 den 7-8 september 2018.

 

Miljöhjältar i Matsvinnsköket #MAT2017

Under MAT2017 som arrangerades i Växjö i helgen var det ett ständigt högtryck i Matsvinnsköket.

Mat (felfri, men med skönhetsfel) som inte gick att sälja, utan som skulle ha slängts i butikerna, förädlades i Matsvinnsköket till god lunch och smakrik fika.

Erik Måneld sorterade leveranser och Ulrika Brydling ledde arbetet, och av duktiga kockar förädlades råvarorna till finfin mat till besökarna som betalar ett valfritt belopp som går oavkortat till ett globalt välgörenhetsprojekt för kvinnor i fattigdom. Maten serveras på loppisfynd, det vill säga tallrikar som köpts från Röda korset. Om inte dessa fantastiska kockar tagit hand om maten hade den slängts i soporna i butiken.

Miljöministern invigde Matsvinnsköket på fredagen och som konferencier fick jag ett trevligt snack med henne. Det är viktigt att frågan om matsvinn lyfts på alla nivåer – i skolor, butiker, restauranger och hos privatpersoner – så att människor i alla åldrar lär sig respektera maten och lita mer på sina sinnen än på datummärkningen. Mindre svinn gör att det blir mindre klimatpåverkan av maten – det vi inte äter upp har ju belastat miljön och klimatet helt i onödan.



Linssoppa med kanel och chili #recept

På allmän begäran kommer här ett recept på linssoppa. En värmande grönsakssoppa är mättande och väldigt prisvärd mat – denna är dessutom fiberrik och klimatsmart.

Jag har inget exakt recept men brukar göra ungefär såhär (det blir ca 4 portioner):

Du behöver:
1 burk krossade tomater (gärna Mutti)
1-2 dl vatten
1 dl röda linser
1 msk olivolja
1 lök
1-2 klyftor vitlök
1 morot
1/2 paprika
1 kanelstång
ca 1/2 tsk chiliflakes
1-2 tsk grönsaksfond
salt och svartpeppar

Gör såhär:
Börja med att skala och skiva löken och vitlöken. Fräs dem i oljan i en medelstor kastrull. Häll i tomatkross och vatten, linser och kryddor (kanelstång och chili) samt moroten, skalad och skuren i tärningar. Låt puttra 20-30 minuter.

Lägg i paprikan skuren i bitar, och om du vill kan du till exempel lägga i broccoli eller blomkål. Smaka av med grönsaksfond, salt och peppar och låt koka ytterligare ca 10 minuter. Ta ur kanelstågen så den inte ger för mycket smak. Om du vill ha en tunnare soppa, späd med mer vatten. Smaka i så fall av den igen så det inte blir för lite smak. Jag gillar – som du ser på bilden – när det är ganska trögflytande.  :)

Ät och njut – av den mustiga smaken och av att du gjort en bra insats för både dig själv och för miljön.

Krönika i KungälvsPosten – En droppe i havet

I dagens KungälvsPosten handlar min krönika om klimatsmarta val. Hur ska vi förhålla oss till alla rapporter och larm om hål i ozonskiktet, kväve i Östersjön, dioxin i ekoäggen, antibiotikaresistens och global uppvärmning? Är det ens någon mening att bry sig? Självklart är det det.

Var och en av oss kan inte göra så stora avtryck, men gör alla en liten del så kan vi tillsammans få saker att hända. Man behöver inte gå till det extrema – precis som när det gäller din egen hälsa så handlar det om att tänka igenom vad du kan göra här och nu för klotets framtid, och göra kloka medvetna val.

Satsa på kvalitet och schysst mat, och köp lite mindre – det är bra för både dig och klimatet.

Vi kan välja vilken mat vi äter. Välja svenskt: mjölk, ägg, kyckling och kött, gärna från djur som fått beta utomhus. Ställ frågan om var köttet kommer ifrån även när du är på restaurang, när du köper färdigmat eller plockar ihop din egen lunchsallad i mataffären. Bli flexitarian och ät mer vegetariskt – och låt köttet vara tillbehör eller smaksättning istället för att alltid ha huvudrollen på tallriken.

Vi kan välja att köpa hem lagom mycket mat – och äta upp den. I dagsläget slängs var fjärde matkasse direkt i soporna. När var och en av oss varje vecka i snitt slänger 1 kilo helt felfri mat är det en helt meningslös miljöbelastning som dessutom gör matkostnaderna onödigt höga. Gör matlådor av resterna, eller använd dem som hemlagat ”halvfabrikat”, som bas i nya vardagsrätter.

Bra för miljön – bra för dig

Många av de klimatsmarta valen är dessutom bra val för hälsan. Hållbarhetsfrågorna kring hälsa, matvanor, miljö, jämlikhet, ekologi och ekonomi går ofta hand i hand. Vi kanske kan cykla och gå mer, sortera soporna, välja tåget istället för flyget när det är möjligt – och fundera lite mer kring vår egen konsumtion innan vi impulsköper och jagar lågprisvaror.

Ett vanligt inlägg i debatten är att det bara är de som har det bäst ekonomiskt som har råd att göra de hälsosamma valen, men faktum är att även nyttig och klimatsmart mat kan faktiskt vara väldigt prisvärd mat; rotfrukter, ärtor och bönor, potatis, ägg, mjölk och blodpudding är några exempel.

Jag tycker att godis, läsk, chips och färdigmat av låg kvalitet borde vara dyrare för att det skulle kunna styra lite över vad vi prioriterar att handla, men allra billigast är det ju faktiskt att låta bli att köpa det. Tänk ”näring per krona” – alltså vad får du för plusvärden av maten du lägger pengarna på. Är priset lågt lär du eller någon annan få betala för det i slutänden – i form av dålig hälsa, dåliga arbetsförhållanden hos de som är inblandade i produktionen, medicinering och antibiotika till djur i förebyggande syfte, utfyllnad till exempel i form av insprängt vatten i maten. Satsa hellre på kvalitet och schysst mat, och köp lite mindre – det är bra för både dig och klimatet.

Hållbart hälsosamma vanor handlar om att få i sig rätt mängd energi och näring, sova gott, röra på sig och avsätta tid för återhämtning. Det finns ingen quick-fix, varken för hälsan eller för planeten. Vi måste alla dra vårt lilla strå till stacken och ta vårt ansvar på längre sikt.

Varje liten droppe i havet har betydelse, och tillsammans kan de bilda en stor våg.

Texten ovan är en omarbetning av min krönika i dagens KungälvsPosten som jag publicerar här – eftersom allt som jag ville säga inte fick plats i spalten.