Plötsligt talar alla om rester. Hur vi ska rädda miljön, tredje världen och hushållsekonomin, genom att äta upp maten istället för att slänga den. Klokt att fokusera på detta, ur många aspekter, men det känns som att det plötsligt kommer från alla håll.
Idag såg jag en liten recykling-kasse, alldeles lagom för en matlåda, med texten ”Dagens lunch. Kan innehålla spår av rester”. Bra initiativ, för i en vanlig plastpåse är risken stor att den lilla lådan hamnar snett och börjar läcka. Och en normal papperspåse är alldeles för stor och otymplig för att ha en liten låda på botten. Skulle tagit en bild, men vågade inte fråga damen som höll i den (jag vet inte själv hur jag skulle reagerat om någon plötsligt kom fram och fottade min väska…).
I tunnelbanan annonserades det om Lantmännens nya kokbok som man kan beställa med ett sms. Där baseras hälften av de hundra recepten på rester.
Jag älskar också rester. Det är lite av en sport att hitta på nya goda rätter av det man har i kylen. Makens favorit är pytt i panna, min egen är soppor av olika slag. Med lite köttfärssås, en bit kassler eller en bit grillad kyckling plus lite broccoli, purjolök, morot, sockerärter och andra goda grönsaker som får koka antingen i buljong eller tomatkross går det enkelt och snabbt att koka soppa på en … matrest.
Wraps blir också väldigt bra; lite sallad, soltorkade tomater, tunnskivat kött, t ex en bit kyckling eller några skivor choritzo. Gärna toppat med lite pesto eller en klick gräddfil. Och inrullat i ett tortillabröd eller tunnbröd.
Var fjärde matkasse hamnar direkt i soporna, helt i onödan. Genomsnittssvensken skulle alltså kunna få fyra matkassar istället för tre – för samma pris. Bara genom att planera lite mer och vara lite mer snål. Och lita på näsan istället för att slänga något som är ett par dagar gammalt, sådär för säkerhets skull.
Att tänka på vad man gör med sina rester är betydligt viktigare för miljön än att jaga efter KRAV-odlat och närproducerat. Mina veckomatsedlar kan vara en hjälp på vägen.