Läser i dagens GP om samhällets kostnader för fetma (15 miljarder per år i Sverige) och hur de förväntas öka med mellan 40 och 80 procent under de närmaste åtta åren. Skrämmande.
Med den vetskapen borde alla – samhällsinstanser, skolan, arbetsgivare och privatpersoner – göra allt för att förhindra att det blir så.
Bara genom att förhindra att överviktiga personer blir ännu tyngre och går över gränsen till fetma vinner man massor. Både ekonomiskt, hälsomässigt och vad gäller den enskildes livskvalitet.
Det talas om fett- och sockerskatt som en metod för att motivera till bättre val i mataffären. Varför inte göra den nyttiga maten billigare istället?
Sänker man priset på fisk, grönsaker, rotfrukter, frukt och grovt bröd är jag säker på att många kommer att köpa mer av de varorna.
När jag var liten var läsk och godis dyrt. Nu är läsk billigare än mjölk och man köper kilovis av smågodis istället för fräscha frukter och bär.
Inte så konstigt att de hälsomässiga klasskillnaderna ökar.
Om någon bryr sig på ett ärligt och medmänskligt sätt är det betydligt lättare att ändra livsstil. Därför bör alla som vill ha det få stöd och professionell hjälp – utan att behöva vänta flera månader i vårdkön. Då har man tappat motivationen för länge sedan.