Det finns nog få yrkesgrupper som är så utskällda som personalen i skolmatsalen, ”bamba” som det heter i Västsverige eller ”matan” som vi sa i Lund när jag gick i skolan. På senare år har allt fler fått upp ögonen för att inte bara maten som serveras i skolan – Skolrestaurangen! – utan även personalen som serverar den och som möter matgästerna har en enorm betydelse för hur maten uppfattas, hur man trivs när man äter maten och givetvis hur mycket man äter av den.
Bambatanten – eller Lunch Ladyn som barnboksförfattaren i den här TEDtalk-filmen väljer att kalla henne – har alltså inte bara en viktig roll för vad som händer i själva lunchsammanhanget utan även en stor betydelse för klimatet och det sociala samspelet i skolan, elevernas fysiska och mentala utveckling och hur mottagliga deras hjärnor är för det som är syftet med att de överhuvudtaget är där.
I böckerna är Lunch Ladyn en superhjälte, i verkligheten kan hon vara en verklig superhjälte som gör stor skillnad för näringsintag, hälsa och förmågan att lära sig nya saker.
