Den nyligen offentliggjorda Livsmedelsstrategin syftar till en långsiktig hållbarhet, att skapa fler jobb och främja inhemsk produktion. När vi vet att en stor del av sjukdomsbördan beror på ohälsosamma matvanor, att varannan vuxen i Sverige väger för mycket och att vart tredje fall av de vanligaste cancerformerna skulle kunna förebyggas genom en mer hälsosam livsstil (avseende kost, alkohol, fysisk aktivitet och vikt) – då undrar man lite varför det inte läggs ett större fokus på matens och matvanornas roll för svenskarnas hälsa fram till år 2030.
Intresset för hälsosamma, säkra och hållbart producerade livsmedel är enligt skrivelsen stort. Förväntningarna på allmänheten är att vi ska göra ”informerade och medvetna val” utifrån till exempel hälsa, hållbarhet, ursprung och etik – men hur ska allmänheten kunna vara informerad och medveten när man drar ner på hemkunskapen och kunskaperna kring hälsa allmänt sett är låg?
Undersökningar visar att hälsoklyftorna ökar – barn till föräldrar med låg utbildning får allt sämre matvanor, medan barn med högutbildade föräldrar får en mer hälsosam start. ”Regeringens långsiktiga mål är att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation och i detta arbete är skillnader i matvanor mellan olika grupper ett viktigt område.” – men då måste vi satsa mer på hälsofrämjande långsiktiga projekt som fungerar!
Produktion och konsumtion av livsmedel ska vara hållbar. ”Offentlig sektor ska verka för att kunskapsnivån, såväl generellt som hos barn och unga, vad gäller livsmedelsproduktion, mat och måltider höjs, gärna i samarbete med lokala livsmedelsaktörer” – ligger det alltså på den lokala bondens ansvar att utbilda barnen? Och där jag bor är det en stor kexfabrik som är den dominerande livsmedelsaktören. Hur ska man kunna lita på att en producent (hur lokal den än är) ger relevanta kunskaper kring mat och måltider? Och kring hälsa?!
Baddare från Kungälvsbaserade Göteborgskex – lokalproducerat är ingen garanti för att det är hälsosamt.
Produktionen av livsmedel har en betydelsefull roll i omställningen till ett hållbart samhälle och ambitionerna kring miljö och klimat, hälsa, djuromsorg, fortsatt låg antibiotikaanvändning, kvalitet och livsmedelssäkerhet är höga. Konsumenterna ska ges stora valmöjligheter och efterfrågan på livsmedel utifrån exempelvis hälsa, ursprung och hållbarhet ska mötas.
Jag hoppas att detta innebär att man även efterfrågar ökad kunskap inom såväl livsmedelsbranschen som inom offentlig sektor, skola och fritidsverksamheter.
Och jag önskar att det fanns en större tydlighet och definition kring vad bra val för hälsan är – inte enbart vad gäller ekologisk och etisk produktion utan även kring vilken fantastisk potential matvanorna har för att bidra till hälsa, livskvalitet och minskad belastning på vård och omsorg.
”Regeringen anser att det krävs ett samlat arbete för att främja bra matvanor hos befolkningen.”
Jag håller med – och är gärna med på det tåget.