Åldrandet påverkas till stor del av generna. Men också av vad vi äter. Och av hur och när vi äter. I Vetenskapens Värld som visades på Svt den 25 mars gick journalisten Michael Mosely till botten med metabola effekter av fasta och andra former av kalorirestriktioner. Här kommer några highlights från programmet:
Historiskt har man sett att befolkningen inte dör tidigare i svälttider – utan de lever längre. Mycket längre.
Kaloribegränsning kan alltså förlänga livet.
Koppling mellan matvanor och åldrande.
IGF-1 är länken mellan lågt kaloriintag och lång livslängd. Låg halt IGF-1 gör att DNA repareras istället för att nybildas. Högt proteinintag ökar mängden IGF-1. Cellerna växer onödigt fort och det ökar risken för bland annat diabetes och cancer.
När man äter mindre, framför allt mindre protein, sjunker IGF-1 vilket innebär att cellerna går in reparationsläget. När man fastar sjunker halten glukos (blodsocker), insulin och IGF-1. Forskning pågår och det behövs många fler studier, men jag tycker det är väldigt intressant.
Första testet gällde att fasta 3-4 dagar med 1-2 månaders mellanrum. IGF-1 nivåerna halverades och kroppen ställde om till att reparera istället för att nybilda. Genom att fasta några dagar varje månad minskar riskerna för hjärtkärlsjukdom, cancer och diabetes kraftigt.
Varannandagsfasta: Journalisten provade sedan att varannan dag äta en enda måltid à ca 500 kcal, ingenting mer. Och varannan dag frossa och äta vad han ville och hur mycket han ville. LDL-kolesterol, blodtryck och triglycerider sjönk.
Metoden verkar ge bättre resultat än om man äter mindre över lag, alltså jämnt fördelat från dag till dag.
5-2-metoden. Innebär att äta normalt fem dagar i veckan och ca 600 kcal per dag de övriga två. Programledarens nivåer av IGF-1 halverades, blodsockret normaliserades, vikten och riskfaktorer för hjärtkärlsjukdomar som mindre kroppsfett och kolesterol sjönk också.
Även hjärnan påverkas. En kost med högre andel fett och snabba kolhydrater snabbar på hjärnans åldrandeprocesser, och ökar risken för demens. I studier har man sett att fastande möss utvecklar nya hjärnceller. Mindre energi ökar hjärnans kapacitet. Fasta triggar igång hjärncellerna på samma sätt som träning är positivt för muskelcellerna.
Kerstin Brismar, professor i diabetesforskning vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi vid Karolinska Insitutet, intervjuades i studion, hon håller med;
– När man minskar energiintaget minskar många ämnen i blodet som är kopplade till ökad risk för ett flertal olika sjukdomar.
Det påminner om jojo-bantning, tyckte journalisten. Men när man minskar energiintaget under kort tid hinner inte ämnesomsättningen ändras, utan man får bara de positiva effekterna till följd av att man får bort de skadliga ämnena från blodbanan.
En aspekt på detta, som överhuvudtaget inte diskuterades i inslaget i Vetenskapens värld, är att man enbart mätte blodvärdena direkt efter svältdagen. De kollade aldrig hur socker- och fettnivåerna låg efter 2-3 dagars ”ät så mycket du vill av vad du vill”. Och så vitt jag vet har det inte gjorts långtidsstudier.
Träning och periodisk fasta
Jag har vänner som kör periodisk fasta, om än inte på samma sätt som i programmet. De har varje dag ett så kallat ”fönster” då de äter. Ofta mellan kl 12 och 24, vissa äter bara mellan 18 och 24 eller 16 och 22. Ofta tränar de när energinivån är som lägst. De menar att näringstätheten blir högre (det beror givetvis på vilken mat man väljer), de får väldigt bra träningsresultat och mår jätte bra. Ska man må bra och få goda resultat på hälsan med det ätmönstret tror jag att det är en förutsättning att man tränar mycket hårt och explosivt.
Den här varianten av periodisk fasta har mycket gemensamt med night eating syndrome, som är vanligt hos personer med övervikt och fetma. Det innebär att man lägger en stor andel av sitt totala intag på kvällar och nätter, inte äter frukost och sällan lunch. Hos dessa personer leder alltså samma ätbeteende till fetma och en rad metabola sjukdomar såsom insulinresistens och bukfetma. Väldigt intressant att träningen kan vara så avgörande när matmönstret och ätbeteendet är detsamma (vad jag kan se i alla fall).
För några månader sedan gjorde samma journalist ett annat uppmärksammat inslag i Vetenskapens värld. Då handlade det om högintensiv träning – och att så lite som tre minuters träning per vecka kunde jättefina resultat på bland annat blodsocker och insulinresistens.
Läs gärna mer här!
Jag har hittat en väldigt intressant blogg som tar upp alla möjliga aspekter på träningseffekter, bland annat på metabolismen och på hjärnan. Kolla här!
Och här – ett annat väldigt intressant blogginlägg.