Bedragen av känslan

Trodde fram tills igår att jag hade rätt hyfsad löpteknik. Hur svårt kan det vara att sätta ena foten framför den andra?
Och jag tycker att det har gått rätt bra med löpningen. Det har känts bra och jag springer milen på under 50 minuter.

Min PT och sjukgymnast Marie Larsson filmade mig på löpbandet igår. Och visade upp eländet. Känslan jag har nu pendlar mellan ”hur ska det gå att rätta till det där innan Varvet?” och ”det kan väl inte vara så svårt att ändra lite på tekniken, då hushåller jag med energin och kommer att springa snabbare”.

Gjorde coreträning och styrkeövningar för rumpan och sprang fem kilometer i skogen idag. Herregud vad jobbigt det var! Benen ska upp, hälen uppåt, bakåt i höjd med rumpan, bäcken/höft driva framåt, sträcka på ryggen och göra mig lång, armarna intill kroppen och landa på mitten/ främre delen av foten. Jag vet inte om det var huvudet eller kroppen som slet hårdast. Men det var grymt jobbigt.