Jag har ett par helt hysteriska veckor bakom mig. Märkligt att allting har en tendens att köra ihop sig, både på jobbet och privat. Massor av aktiviteter, kalas och annat för barnen. Mannen jobbar mycket och mamma flyttar. VAB och envisa förkylningar som gjort att jag inte kunnat ha träningen som ventil så som jag brukar. Och så är vi mitt i en renovering också.
Jag har haft massor av uppdrag, vilket i och för sig är toppen. Men det har även inkluderat helgerna och då blir det lite för mycket. Jag behöver pauserna mellan varven för att orka, för att hämta ny inspiration och för att fortsätta tycka att det är roligt.
När det inte finns utrymme för lite längre pauser behöver man se till att ta de där småpauserna för att få lite andrum. Idag när åttaåringen tränade handboll tog jag en skön promenad i vårsolen. Lite ljus, frisk luft och en stund för mig själv. Nu är jag omladdad igen.
