Jag kommer just från seminariet Mat vid fetma, arrangerat av SNF; Swedish nutrition foundation, med anledning av SBU-rapporten som publicerades häromdagen. SBU-rapporten syftar till att hitta en konsensus kring det vetenskapliga underlaget för bästa kost för behandling av fetma och riskfaktorer.
Rapporten har fått stor uppmärksamhet i media, och som vanligt har det gjorts många förenklade budskap som skapar sensationsrubriker och förvirring, bland annat har rapporten kallats LCHF-rapporten och man har dragit slutsatser om att man inte ska motionera.
Något av det som inte kommit fram i media är att alla de kostalternativ som har studerats innebär ökad mängd grönsaker och frukt och att minska på sötsaker. Oavsett vilken kost man väljer är det förmodligen betydligt bättre än det man ätit innan – det vill säga det som gjort att man under lång tid byggt upp sin fetma.
Man pratar om måttlig eller strikt lågkolhydratkost, lågfettkost eller högproteinkost – ingen nämner hur mycket energi man äter. Vad man definitivt kan konstatera är att den som lider av fetma, som rekommenderas att äta 1600 kcal per dag (kvinna) och bara går ner 2 kg på ett år, inte har följt kostråden. Och att ingen vet om det som ätits utöver de råd och rekommendationer man fått består av fett, protein eller kolhydrater. Eller alkohol.
Man konstaterar att det vetenskapliga underlaget för effekten av att vid fetma äta mer grönsaker, frukt, bär, fullkorn, magert kött och så vidare är skralt. Jag tycker hellre att det är bristen på följsamhet som borde lyftas. Rapporten borde istället för ”Mat vid fetma” kanske hetat: ”Råd om mat vid fetma – som inte följs”.