Idag har jag varit och besökt en ekologisk mjölkgård med min åttaåriga son och hans klasskompisar. Jag var den första (och en av de två) som anmälde mig som frivillig medföljande extravuxen vid föräldramötet. Tråkigt att inte fler nappar på erbjudanden som detta. Det är ju helt unikt att få vara med och klappa kalvar, se hur det går till att mjölka, och inte minst; att tillsammans med barnen träffa en ekobonde IRL.
Vi cyklade ut till gården, hade med oss bröd så att bonden kunde bjuda på vad gården ger; mjölk, smör, ost och yoghurt. Visserligen hade allt detta tagit vägen via Arlas fabriker, men ändå – kanske det blir lättare att förstå sambandet om man får se och känner igen förpackningarna.
Bonden Erik släppte ut sina kor på bete, visade sin fina vallhund, sjutton kalvar och ett par får, demonstrerade hur mjölkningsmaskinen fungerar och svarade på tusentals frågor.
Det blev många skratt och många fina bilder. Och förhoppningsvis en viss insikt i bondens vardag och i hur det går till att få fram råvaror till en massa olika produkter som är så viktiga i svensk mattradition.
Nu fortsätter kunskapsförmedlingen vid skolbänken såväl som vid matbordet.
Förra gången jag varit på en mjölkgård skrev jag såhär.
