Vad var det som hände? Och vem är det som tagit plats i min tioårings kropp?
Det känns som att jag vaknat upp ur en alldeles för långvarig slummer. Efter tio år som förälder var jag nästan beredd att ge upp, men äntligen är vi på väg upp ur köttbulleträsket!
Vi levde under några år på köttbullar (prefab) och falukorv, sen breddades sortimentet tack och lov till att även inkludera vissa andra färsrätter, och kycklingfilé. Och så ris och pasta.
Barnen hävdade bestämt att de var allergiska mot lök. Om det fanns små prickar eller något grönt (basilika eller persilja till exempel) som jag ibland försökte pigga upp maten med blev det stora protester. Jag har inte lagat sås till vardags på 7-8 år. Ingen ville ha eller ens smaka sås, så det var ingen idé. Blandade grytor och andra sammansatta rätter var helt uteslutet. Ibland skrek dom högt om det stod okända saker på bordet – och hur lätt är det att variera vardagsmaten när man har fem ingredienser att spela med? Godkända grönsaker begränsades till gurka och cocktailtomater.
Men – plötsligt händer det!
Det började med smoothies och kladdkaka. Och instagrammade frukostar. Kocktävlingar och bakningsprogram på teve inspirerade.
Nu lagar han mat. Han äter som en hel karl, och tar för sig av allt som står på bordet. Det finns aldrig några rester längre.
Han peppar brorsan att prova såsen. ”För det är så gott.”
Och han gör egna köttbullar. Med dragon och citronskal. Lök, vitlök och parmesan. Han ber om att få laga middag.
Även om barnen inte velat ha av allt jag ställt på bordet har jag aldrig gett upp. Det har inte varit kul, men det faktum att vissa i familjen väljer bort vissa saker behöver ju inte betyda att alla måste äta tråkig mat. Det är naturligt att ha neofobi i vissa åldrar. Genom att fortsätta ha varierad mat och olika tillbehör på matbordet blir även de mest tveksamma barnen till slut nyfikna. Flera olika sorters grönsaker och frukt, i olika färg och form, finns alltid på bordet hemma hos oss. Men jag tvingar ingen. Det är bättre att låta aptiten styra och inte stressa upp sig, de flesta äter mer varierat på dagis än hemma där maten är ett mer effektivt maktmedel.
Det här är den bästa belöning jag kan få för allt slit med barnens matvanor. Jag tror inte på tjat och pekpinnar. Jag tror på inspiration och att vara en hälsosam förebild.
Och jag tror det här är det bästa beviset på att det funkar.
2 kommentarer
Kajsa, tack för inspirerande inlägg! Jag tror precis som du att det går inte att tvinga barnen att lära sig äta än det ena än det andra. Men man kan uppmuntra dem till att smaka på för dem okända saker. Jag brukar se till att det alltid ligger minst en grönsak på barnens tallrikar varje dag och gradvis så blir det annat än gurka och majs. Man får inte ge upp!
Tack själv för bra tips! :)
Av inläggsförfattaren