Tidigare i veckan arrangerade Idrottsrådet i Kungälv en debatt med kommunpolitiker, där jag hade fått förtroendet att vara moderator. Idrott handlar om så mycket mer än idrottshallar, träningstider och simbassänger – jag vill mena att det är en av de viktigaste framtidsfrågorna.
Förutsättningarna för idrott och rörelse påverkar många stora och viktiga frågor. Det finns många utmaningar och ännu fler möjligheter. Fysisk rörelse och samhörigheten i en grupp eller ett lag har betydelse för bland annat fysisk och psykisk hälsa, integration och utbildning, vård och omsorg. Faktum är att många helt onödiga kostnader i en kommun kan minska eller helt försvinna med ett välfungerande idrotts- och föreningsliv, bland annat genom att förebygga sjukdomar och minska vårdkostnader, utanförskap, skadegörelse, missbruk, kriminalitet och sociala problem. Vi har massor att vinna på att på många olika plan jobba förebyggande, inte minst för unga.
I Barnkonventionen står att alla barn har rätt till de bästa förutsättningarna för hälsa. Goda och jämlika villkor för att röra på sig, leka och idrotta är en viktig del. Även Folkhälsomyndigheten och WHO har satt mål för fysisk aktivitet för unga, för att främja hälsa och motverka farligt stillasittande. I flera av FN:s globala mål är möjligheterna till idrott och rörelse helt centrala, det gäller inte bara det som handlar om god hälsa och välbefinnande.
Förutsättningarna för barn och unga att vara fysiskt aktiva är en fråga som spiller över på många andra viktiga samhällsfrågor, och har stor betydelse genom hela livet. Det är viktigt att börja tidigt – och att aldrig sluta röra på sig.
Så hur kan vi hjälpas åt att vända trenden och minska stillasittande och psykisk ohälsa, och få barn att fortsätta vara fysiskt aktiva i vuxenlivet? Det var en av flera viktiga frågor som diskuterades i den nära tre timmar långa debatten. Det var väldigt intressant, och roligt att leda samtalet.
