Jag är på alla sätt supernöjd med min födelsedag.
Festen blev väldigt lyckad, mycket tack vare flitiga systrar som planerat menyn, fixat och trixat med mat, dryck och alla detaljer.
Jag var under fredagen rätt tveksam till att genomföra Malmömilen, det kändes som ett onödigt stressmoment, men jag är väldigt nöjd över att jag gjorde det. Det gav ett välkommet avbrott i förberedelserna (åtminstone för mig…) och gav mig en härlig känsla hela dagen.
Jag fick en lite väl bra start. Träffade min gamla chef i startfållan och stannade och pratade en stund med honom. Minuten innan start skulle jag gå bak och ställa mig med de som räknade med att ta sig runt på 50 minuter, men han tyckte att jag skulle stå kvar med honom och de andra som räknade med ca 40 minuter, då skulle det bli mindre trångt för mig. Det lät ju bra, tyckte jag. Men jag drogs med av farten och sprang de första 3-4 kilometrarna alldeles för fort. Efter halva loppet var jag väldigt trött och fick koncentrera mig på att bara ta mig runt banan. Men då hörde jag plötsligt en röst från publiken och en gammal bekant från högstadiet (och numera även Facebook) ropade ”Heja Kajsa!”. Då fick jag ny fart och kraft – som räckte hela vägen in i mål. Tack!
Otroligt vad psyket har stor betydelse för vad man klarar av.
Nytt personbästa på milen: 49,22.
Målet för i år på 48 minuter närmar sig men det är en bit kvar.
Bild lånad av Tårtspecialisten.
3 kommentarer
[…] och har aldrig mått bättre. Löpning är helt klart ett effektivt sätt att motverka åldrandet! Läs gärna här om hur det var! Detta inlägg är publicerat i Händelser. Bokmärk permalink. Skriv en kommentar […]
Grattis Kajsa!
Det var verkligen ett lyckat arrangemang!
Själv persade jag med 46:33 och siktar nu på 45:-)
Kul!
Lycka till!
Nu är det Lidingöloppet nästa. Det blir nog något kortare lopp under sommaren också, vi får se var och när jag når mitt 48-minutersmål. :)
Av inläggsförfattaren