I dagens GP porträtteras en kvinna som gått ned 40 kilo på ett år, genom sundare matvanor och mer motion. Det känns som en befrielse att få läsa om någon som hittat en sundare livsstil helt utan specialdieter.
Det gäller att hitta en ny livsstil som man trivs med, som funkar i längden, som funkar socialt, etiskt, ekonomiskt, och inte minst smakmässigt.
Och det handlar om att röra sig mer. Att tänka aktivt varje gång man har olika valmöjligheter. Aktiva och medvetna val både kring maten och träningen. Och att vara konsekvent, uthållig och se det hela på lång sikt.
Förra veckan hade Biggest looser premiär. Den som vann delfinalen hade gått ner 16 kilo på en vecka. Då blir jag rädd. Det kan inte vara möjligt att gå ner så mycket utan att kroppen tar väldigt mycket stryk. Det gör den i och för sig av att väga 170 kilo också, men man kan ju tänka sig hur mycket skit som varit lagrat i fettväven som plötsligt ska passera genom lever och njurar. En oerhörd belastning.
De deltagare som hade gått ner minst hade ”bara” gått ner 3,5 kilo. De var helt förstörda och tyckte att deras prestation var helt kass. Helt fantastisk skulle jag säga. Den nivån känns mer normal, även om utgångsvikten var hög och det ofta går ganska fort att gå ner de första kilona.
Men hur sunt är det egentligen att tävla i viktminskning? Jag tycker det ger helt fel perspektiv när det blir så här extremt. Programmet ”Du är vad du äter” känns plötsligt ganska okej…