Om BOT, samverkan och respekt

I senaste numret (4/2012) av Kroppsterapeuternas yrkesförbunds tidning skriver jag en krönika om mina tankar om BOT- avdrag – kroppens motsvarighet till RUT och ROT.

Sedan några år tillbaka kan vi i Sverige få skatteavdrag för tjänster som hjälper oss att sköta våra hem. På flera sätt känns det logiskt att öppna upp för motsvarande förmåner när det gäller att ta hand om kroppen. Och ganska egendomligt att det inte var där det hela började.

RUT- och ROT-avdrag förbättrar arbetssituationen för personer som utför husarbete. Utöver de fördelarna har BOT dessutom en betydande samhällsekonomisk dimension i form av minskade kostnader för ohälsa som idag betalas av både individen, samhället och arbetsgivaren; mindre övervikt, kroppar som fungerar bättre, och mindre vårdkonsumtion. Mindre medicinering för värk, ångest, kolesterol, diabetes och högt blodtryck, och mindre sömntabletter. Mindre sjukfrånvaro, mer effektivitet och glädje.

Samverkan och tydliga riktlinjer

I min drömvärld finns det kravspecifikationer och kriterier för BOT-finansierad vård. De som har bäst kunskaper kring kost ger kostråd, de som är bäst på att knacka kotor sysslar med det, och så vidare. Om kunden efterfrågar en kompetens som man inte själv har hänvisar man till en annan yrkesgrupp. Respekt, samverkan och samarbete borgar för kvalitetssäkring.

Framtidens hälso- och kvalitetsmedvetna kund vill ha enkla snabba lösningar och färdiga koncept, vet att olika terapier ofta ger synergieffekter, och väljer kliniker med många olika aktörer under samma tak – var och en med hög kompetens inom sitt ämnesområde. Dokumentation och utvärdering är viktigt, och en gemensam terminologi ett grundläggande led i det arbetet.

Jag hoppas att regelverket kring BOT landar i närheten av min drömbild. För hur ska vi kunna utvärdera om vi inte kan säkerställa att behandlingen utförts på rätt sätt?

Nya möjligheter

BOT leder till en ökad jämlikhet i vården i och med att sjukdomsförebyggande behandlingar blir tillgängliga även i lägre socioekonomiska grupper. För privatpersoner innebär det att man till ett rimligt pris kan få bra rådgivning och behandling innan man blivit sjuk – och för sjukvården ett minskat tryck när det gäller livsstilsrelaterade sjukdomar. För samhället och för arbetsgivare finns det massor av pengar att spara.

I min roll som privatpraktiserande dietist innebär BOT en möjlighet att få bättre snurr på verksamheten. Fler och återkommande kunder innebär en större efterfrågan, större trygghet och möjligheter för fler kollegor att etablera sig.

Kvalitetssäkring är en viktig fråga, inte minst när det gäller kostbehandling. Det finns många yrkesgrupper som sysslar med kostrådgivning på olika nivåer och i olika omfattning: Kostrådgivare, kostcoacher, näringsterapeuter, företagssköterskor, hälsopedagoger, personliga tränare, friskvårdsterapeuter…

Min önskan är att dietister och nutritionister, alltså de yrkesgrupper som har gedigen utbildning i kost och näringslära, blir de som får ge kostråd under BOT:s flagg. Det är rimligt att kostbehandling utförs av de yrkesgrupper som har högst utbildningsnivå – och ett absolut krav att sjukdomsrelaterad specifik kostrådgivning görs av en legitimerad dietist.