Återigen handlar veckans läsarfråga i GöteborgsPosten om midjeomfång. Ytterligare en orolig person har hört av sig med funderingar om sin midja. Det är fascinerande att en sådan detalj kan väcka så mycket frågor.
Jag tror att anledningen till alla dessa funderingar är att midjeomfånget är ett mått som man enkelt kan kolla själv – och det är många som ligger över WHO:s gränsvärden. Man tar fram måttbandet och kollar, kanske mest på skoj och av nyfikenhet, och sen väcks det en massa frågor och oro som man inte var beredd på.
Det är viktigt att komma ihåg att midjans omkrets bara är en av många riskfaktorer man tar i beaktande när man bedömer risken för hjärtkärlsjukdom och diabetes. Hereditet, blodtryck, stress, för lite motion och för mycket alkohol och nikotin är några av de andra. Många gånger hänger de ihop – och midjemåttet kan även ses som en markör för en livsstil som innebär ökad risk.
För att bli av med kalaskulan gäller det alltså att bryta de vanor som gör att man är för rund om magen. Oftast innebär samma vanor, eller ovanor, att man dessutom väger lite för mycket. De flesta behöver röra på sig lite mer, och äta och dricka lite mindre. Sömn och stress har också betydelse; mer sömn och mindre stress är bland annat bra för hormonbalansen, och påverkar ofta även ätbeteendet positivt. Sömnbrist lurar kroppen att tro att den behöver fylla på med mer mat och sötsaker, när den i själva verket behöver återhämta sig genom att sova.
Bra tips om intervallträning i artikeln bredvid. :)
Det är helt galet vad tiden går fort. Nu har jag redan gjort 25 inlägg av de 100 jag ska skriva under bloggutmaningen #blogg100; ett blogginlägg per dag, hundra dagar i sträck.