Sverige är fantastiskt. Svenska bönder likaså.

Idag har jag och min familj fått äran att besöka en ekologisk mjölkgård. Vi har en fantastisk miljö att värna om, och om fler visste vad svenska kor gör för miljön och landskapet så skulle det nog inte vara så så svårt att välja rätt grejer i mjölkkylen.
Ekologisk mjölk kommer från kor som får gå ute längre, de får leva mer naturligt och äta foder som påverkar miljön betydligt mindre än vad ”vanlig” mjölk gör.
Jag tror att många tar det svenska landskapet för givet. När vi pratar om att bönderna får lägga ner sin verksamhet för att de inte får tillräckligt betalt för mjölken handlar det ofta om öresmarginaler per liter mjölk. Jag skulle gladeligen betala ett par kronor till för mjölken om jag visste att mitt köp skulle göra att vi även i framtiden kan klappa kossor, se ut över grönskande vidder och höra muanden i sommarkvällen.
Jag önskar att det fanns mjölkprodukter av alla sorter, gjorda på svensk mjölk. Jag vill se kvarg och cottage cheese, gjord på svensk ekologisk mjölkråvara – nu!
Jag har hittills inte sett varken kvarg/kesella eller cottage cheese/keso gjord på svensk mjölk, och det borde finnas underlag, inte minst pga lågkolhydratstrenden och hypen kring protein, kombinerat med folks ökade medvetenhet kring ursprung, svensk djurhållning och önskan om tillsatsfritt.
Bonden Anders och hans fru Ingegerd berättade om hur korna de har nu på sin ekologiska gård är mycket piggare och mer personliga än de de hade tidigare som var mer loja, nästan lite deprimerade.
De berättade om bönor som de odlar själva för att fodra med (som bara ger en fjärdedel av miljöpåverkan jämfört med importerade foderbönor), och hur man sår i cykler eftersom bönorna bara kan odlas vart sjunde år på samma åker.
Och så det som jag blev mest tagen av; att aluminiumburkar, rester av raketer och ståltråd från svävande lyktor kan hamna i kornas foder. De maskiner som hackar sönder höet hackar även metallen i små bitar som hamnar i kons mage och kan orsaka mycket allvarliga skador. Ingegerd berättade om smärtan i kons ögon, och om hur de på grund av metallskräp fått nödslakta kor ett antal gånger.
Så fruktansvärt grymt. Och så fruktansvärt onödigt. Hur svårt kan det vara att ta med sig skräpet hem??

På den korta vägen tillbaka till bilen hittade vi ett antal burkar och annat metallskräp i vägkanten. Så mycket enklare livet hade varit för bönder och kor om folk orkade bära sina grejer till en soptunna..