Som en gasell som flyter fram över savannen #blogg100 del 70

Äntligen är våren här!! Som jag har längtat!

Ljuset, solens värme, fågelkvittret… Hela naturen säger KOM!

Plötsligt finns det löpare överallt, och återigen ångrar jag att jag har gjort ett så långt uppehåll i löpträningen. Det är likadant varje år. Jag springer under sommaren och tycker det är jättehärligt. Det är kul att springa på nya ställen, och så enkelt att ta med sig träningen vart man än åker. Oavsett om det är segelbåten, någon sommarstuga eller hemma så är en löprunda före frukost så fantastiskt skönt.

Men i slutet av augusti är jag förbaskat trött på det. Då vill jag bara träna inomhus, gå på gruppträningspass och spinning; bli serverad bra musik och peppande ord från andra, umgås och ha kul tillsammans.

Alltså: Återigen har jag inte ens sprungit några kilometer i veckan under vintern. Och det är verkligen dumt. Det blir ju så mycket tyngre att börja om från början varje vår… En kvart i veckan på ett löpband hade gjort skillnad.

Men lite av grundträningen har jag i alla fall. För att orka lyfta benet i varje steg krävs att man bland annat har styrka och uthållighet i mage, rygg, höftböjare, baksida lår, vader, och rumpa. Där är jag i alla fall inte helt lost. Friskispass och spinning gör att jag har både styrka och kondition. Någorlunda.

Man vill ju vara som en gasell som bara flyter fram över savannen. Lätt. Spänstigt. Tekniskt perfekt…
Den bilden av mig själv känns just nu väldigt långt borta.

Bra löpteknik gör att du springer på ett energisnålt sätt, vilket gör att du orkar längre och minskar risken för skador och smärta i till exempel höfter, rygg och knän. Fotisättningen ska vara mjuk, benet ska lyftas ganska högt, och i frånskjutet ska det gärna sprätta lite grus bakåt. Benen ska gå som ett hjul, överkroppen nästan svävar fram – lite som när Kalle Anka springer.

Teknik och uthållighet i många viktiga småmuskler gör att det blir lättare att dra in bäckenet under dig istället för att puta med rumpan, och hjälper dig med vissa lite mer intima problem. Det handlar om att kniiiipa – läs gärna mer om det här.

Så nu är det bara att bita i det sura äpplet och sätta igång. För jag vet hur härligt det är när man är väl är där; en löprunda kan vara så otroligt mycket njutning och känsla av frihet. Det är värt varenda skoskavsblåsa och varenda motiga känsla jag har nu. Det ska bara övervinnas.