För inte så länge sedan trodde man att generna inte gick att påverka, eller att det tog flera generationer innan en förändring, till exempel i miljön, påverkade våra gener. Nu vet vi att generna, eller rättare sagt genuttrycket, i stor utsträckning påverkas av vår livsstil.
Forskningsområdet epigenetik ökar explosionsartat. En forskargrupp vid Lunds universitets Diabetescentrum har sammanfattat kunskapsläget kopplat till fetma och typ 2-diabetes. Intressant är bland annat att man kan konstatera att generna påverkar hur vi svarar på träning, och att träningen påverkar generna.
Motion har positiva effekter på sockeromsättningen och hela kroppens energibalans, liksom på immunförsvaret. Träning påverkar omsättningen av fettsyror i fettväven genom att öka aktiviteten i specifika gener – det är ett skäl till att fettförbränningen ökar när vi motionerar, men också ett skäl till att träning ger olika resultat på olika individer.
Matvanorna har också stor betydelse för påverkan på generna. Bland annat ser man att hög andel mättat fett i kosten gör att överskottsenergi lagras i levern och som bukfetma, jämfört med samma energimängd men med högre andel enkel- och fleromättat fett.
Det vi äter påverkar ju dessutom våra tarmbakterier, och här finns massor av andra intressanta och komplicerade kopplingar till genetik och ämnesomsättning.
Det är tur att vi inte behöver ha superkoll på alla dessa komplicerade samband – det räcker faktiskt att följa de nordiska näringsrekommendationerna: Att äta mer av grönsaker, frukt och bär, mer fibrer och fullkorn, välja mjukt eller flytande fett som rapsolja och olivolja, välja näringsrik mat istället för godis och chips – och röra på sig varje dag.
Vill du veta mer om sambanden på ett enkelt och överskådligt sätt, kika gärna på min senaste bok: Hjärna. Hjärta. Mage. Eller kontakta mig för att boka en föreläsning!
Bilden på Matpyramiden är lånad hos Sundkurs, en faktabas och inspirationskälla baserad på den samlade vetenskapen om hur livsstilen kan förbättra vår hälsa. Sundkurs har tagits fram av professor Mai-Lis Hellénius i samarbete med andra experter vid Karolinska Institutet, med stöd av HjärtLungfonden.